jag orkar inte blogga och jag vet egentligen inte varför. det känns bara som att jag har tappat en hel del motivation. jag vill fortfarande ner i vikt. gud, om det är någonting jag vill så är det att tappa kilon. men jag har börjat tröttna på att det enda som ockuperar min hjärna är tankar kring kalorier. jag vill fortfarande räkna dem, men jag orkar inte tänka på dem konstant between mealtimes. jag vill kunna koppla av och koppla på. att bry mig om räknandet när jag behöver göra det - när jag ska äta - och att inte bry mig om det alls när jag sysselsätter mig med annat. så att jag kan sysselsätta mig med annat, utan att helt tappa koncentrationen.

ibland känns det som att jag försöker styra mitt liv med fjärrkontroll och att jag tillfälligt har tryckt på paus. jag har pausat för att jag vill bli av med det där överflödiga fettet på min kropp. när det är borta vill jag kunna trycka på play igen och leva vidare. leva mitt liv och vara lycklig. göra allt det där som jag inte tillåter mig själv att göra, för att jag är för tung. problemet är att ett liv inte går att pausa. mitt försök till pausande leder bara till isolering. världen utanför fortsätter ändå. jag riskerar att hamna utanför min sociala tillvaro, att hamna utanför mitt liv.

det går inte att stanna tiden, och det är den obehagligaste insikten som finns.