jag har inte bråttom. och jag måste gång på gång intala mig själv detta. jag är på väg ned i vikt och EN (som i detta fall) eller två dagars avsteg från the masterplan gör ingen betydande skillnad. jag har liksom tappat två kilo på LAGOM tid nu. om jag låter det gå för fort, riskerar jag att återigen bli ett hetsmonster och den värdelösa varelsen har jag redan bestämt mig för att säga hejdå till, for always.

bara för att jag nu ätit några knäckebröd & tre små nyttiga semi-scones utöver den där fantastiska KALORIPLANEN, känner jag delvis för att bara kapitulera, gå och lägga mig och gråta en skvätt och sedan fasta resterande helgdagar. men jag vet trots allt nu att det inte löser några problem.

därför gäller det att bara ta sig upp igen. från och med imorgon återvänder jag till min snälla & fina matplan som den gamla anorektikern i mig ALDRIG skulle trott på & vågat följa. för sanningen är faktiskt att man kan gå ner i vikt av att äta. i know this now.