igår började jag tänka på framtiden och huruvida det är värt att försöka bli frisk. som det är nu, vill jag ju inte bli frisk. jag vill bli fri från min hetsätning men inte från kontrollen. jag kan inte se en tillvaro framför mig där jag inte räknar kalorier. det går bara inte. jag kan knappt ens tänka mig att försöka sluta. och det är så jävla, jävla läskigt när man inser hur fast man är i sitt kontrollbehov. fuck.

har även börjat tänka närmare på faktumet att jag ska utomlands i sommar och hållit på att bli helt nedslagen av ångest. seriöst, vad fan äter man när man är utomlands? jag kommer ju att bli medtvingad på x antal restauranger av min familj och all mat kommer ju typ att drypa av fett! jag klarar det inte. till och med grönsaksrätterna kommer att vara insmetade i olja och vara helt vidriga. och jag ska vara borta i TVÅ veckor. jag kommer att dö? jag kommer att dö-dö-dö-dö-dö-dö-dö. jag försöker intala mig själv att lugna ner mig - att säga till mig själv att jag inte kommer att gå upp i vikt om jag bara försöker äta regelbundna små mål. men DET GÅR INTE att lyssna till ett sådant resonerande. det enda jag tänker är: HJÄLP, HJÄLP, HJÄLP, VIKTUPPGÅNG, VIKTUPPGÅNG, VIKTUPPGÅNG! faaaaan. restauranger är det absolut läskigaste jag vet. jag kan inte ens äta på restaurang i sverige! jag måste veta vad maten jag äter innehåller för kalorimängd, annars blir jag KNÄPP. och på semestern kommer jag inte ha en jävla aning! vad FAN ska jag göra?