idag har jag läst lite sporadiskt i boken det är bäst att glömma hela kroppen som måste tillbaka till bibblan innan jag sticker utomlands. det är en bok där elva kvinnor mellan 18 och 24 år berättar om deras erfarenheter av ätstörningar. boken består av kortare texter som delas in i olika avsnitt, och avsnitten är exempelvis fokuserade på barndomsminnen, kvinnlighet, hemlighetshållande och det sociala livet. jag kan verkligen rekommendera den här boken, just för att man får så många infallsvinklar på den ätstörda världen. alla har ju olika problem, men när elva olika personer med olika erfarenheter får komma till tals, är det lätt att hitta något som man känner igen sig i. alla skriver dessutom fantastiskt bra.

en text som jag läste idag träffade mig speciellt. här kommer ett utdrag ur den, med titeln ensamhet är detsamma som frihet, för då är jag den enda kritikern:

"ensamheten förvandlas till tvångströja, och det finns inte längre någon väg till den sociala världen. många närstående personer har försvunnit på vägen, för att jag har hemlighållit, slingrat mig och undvikit konfrontation. ensamhet är detsamma som frihet, för då är jag den enda kritikern. men när man har intalat sig tillräckligt länge att man inte behöver någon, då är det också svårt att vara behövande. för den som drabbats av ätstörning beror ensamheten på den egna världens dysterhet, som är alltför svår att förstå för den som inte lider av ätstörningar. kampen med maten leder in på en frusen stig, där det är omöjligt att gå i bredd. jag har varit ensam trots att jag befunnit mig mitt i kretsen av andra. min inre värld har känts så avskyvärd, att ingen någonsin skulle förstå eller godkänna den. omslagspapperteorin, enligt vilken man måste upprätthålla kulisserna oberoende av hur ruttet det är bakom dem, har fört mig bort från många viktiga människor. hemlighållandet växer och blir en mur."

ja, precis så.

två timmar kvar till supersize vs superskinny och jag har fortfarande massor kvar på tentan! >_< men what the fuck. jag lär hinna färdigt innan imorgon, och det GÅR ju alltid att sitta hela natten om det skulle krisa. haha. blir nog bra med en liten paus för att glo på programmet också! de ska ju följa fyra anorektiker i behandling idag. det ska bli intressant att se.