jag tänker börja blogga här igen, för jag vill att min viktnedgång ska vara medveten. jag vill lägga krut på den. jag har börjat bli så jävla sporrad nu på senaste tiden. mest för att jag har märkt att mina nyckelben och revben syns tydligare och tydligare i spegeln. (THANK GOD.)

jag provade en klänning idag som jag speglade mig i sjukt noggrannt. har nämligen bilder på mig själv i samma klänning för ungefär ett år sen, under tiden då jag var på väg ner i vikt. kändes som en rätt bra grej att kunna jämföra hur jag ser ut i klänningen nu, med hur jag såg ut då, för att få något slags referensmärke på hur smal jag är. vågar ju liksom fortfarande inte ställa mig på vågen (ja, jag vet att jag är löjligt feg). i alla fall. jag såg ut att vara ungefär lika smal som då på benen, men det ser ut som att jag är smalare i midjan nu. om jag jämför med min vikt då, så borde allt det här betyda att jag förmodligen ligger någonstans runt 19-19.5 i bmi för tillfället, för det var vad jag hade i bmi då. jääääävligt spekulativt, i och för sig. man kan nog inte gissa på det sättet egentligen, men man borde ändå kunna tänka UNGEFÄR så, eller?

oavsett vilket så är jag påväg att bli smalare. och ännu smalare ska jag bli.

den där hetsen förra veckan är redan bortglömd och bortbantad. i fredags åt jag ingenting alls (drack dock lite alkohol, men inte mycket) och i lördags bara några sushibitar. i söndags åt jag en portion kalorisnål mat. igår hade jag en allmänt nyttig dag på runt 1000 kcal. från och med nu ska jag som vanligt försöka att inte hålla mitt kaloriintag för lågt, för då stannar bara min viktnedgång och jag riskerar hets instead. ska i stället försöka ligga runt 1000. det är typ det perfekta intaget. märker att jag går ner på ett stabilt sätt då också.

på återseende!

det enda jag vill göra just nu är att bestraffa mig själv på ett oändligt antal möjliga sätt. jag vill skrika mig ut ur min egen kropp. jag har hetsat idag. det är första gången jag gör det på ca två månader, så jag fattar inte vad FAN jag tänkte. hela dagen har varit fullproppad med ångest. bland det första som hände efter att jag vaknade imorse var att jag började störtgrina mitt från ingenstans. så när jag satt extremt uttråkad, utan någon som helst aning om vad jag skulle göra för att komma över alla bubblande helveteskänslor, tog jag självklart till maten.

nu vill jag bara dö. varför gjorde jag såhär? fy-fan.

jag orkar inte blogga och jag vet egentligen inte varför. det känns bara som att jag har tappat en hel del motivation. jag vill fortfarande ner i vikt. gud, om det är någonting jag vill så är det att tappa kilon. men jag har börjat tröttna på att det enda som ockuperar min hjärna är tankar kring kalorier. jag vill fortfarande räkna dem, men jag orkar inte tänka på dem konstant between mealtimes. jag vill kunna koppla av och koppla på. att bry mig om räknandet när jag behöver göra det - när jag ska äta - och att inte bry mig om det alls när jag sysselsätter mig med annat. så att jag kan sysselsätta mig med annat, utan att helt tappa koncentrationen.

ibland känns det som att jag försöker styra mitt liv med fjärrkontroll och att jag tillfälligt har tryckt på paus. jag har pausat för att jag vill bli av med det där överflödiga fettet på min kropp. när det är borta vill jag kunna trycka på play igen och leva vidare. leva mitt liv och vara lycklig. göra allt det där som jag inte tillåter mig själv att göra, för att jag är för tung. problemet är att ett liv inte går att pausa. mitt försök till pausande leder bara till isolering. världen utanför fortsätter ändå. jag riskerar att hamna utanför min sociala tillvaro, att hamna utanför mitt liv.

det går inte att stanna tiden, och det är den obehagligaste insikten som finns.

frukost: två smörgåshalvor med pålägg = 170 kcal.
lunch: kornris med linsröra & brysselkål = 259 kcal.
mellis: knäckebröd, morot & aprikos = 96 kcal.
middag: makaronisallad med tomat, avokado & köttbullar = 405 kcal.
kvällis: mini-twister = 45 kcal.

summa: 975 kcal.